Komplett guide
Fyra sätt att publicera ett schema, och vem var och en är till för
Varje lärosäte hamnar i att använda fler än ett av dessa. Misstaget är att välja ett och anta att det täcker alla.
De fyra vägarna
De är inte så mycket alternativ som olika avstånd till läsaren.
En webbadress är den enkla, och den som ska skrivas ut. Lärosätets schemawebbplats rymmer hela schemat, filtrerat av den som tittar; en länk med ett urval i öppnar exakt det schema ni tänkte skicka, och en länk utan datum förblir korrekt hela året — vilket gör den säker på en anslagstavla eller bakom en QR-kod utanför en föreläsningssal.
En inbäddad vy är samma sak inuti er egen fakultetssida, för läsare som aldrig bör behöva lämna den. Ge den utrymme: ett veckoraster vill ha ungefär 900 pixlar innan det viker ihop sig till en smalare layout.
En kalenderprenumeration lägger schemat i det program någon redan har öppet hela dagen. Den uppdaterar sig själv, och är rätt svar för personal. Så fungerar flödena.
Mobilappen är den enda av de fyra som kan nå någon som inte tittar.
- En länk — offentlig, utskrivbar och korrekt hela året
- En inbäddning — samma vy inuti era egna sidor
- En prenumeration — i den kalender människor redan lever i
- Appen — personlig, och kan avbryta
Att publicera är inte att meddela, och skillnaden kostar pengar
En webbsida och ett kalenderflöde är hämtande medier. Läsaren måste komma och titta, eller kalendern måste gå och läsa om. Ingen av dem kan själv skicka ett meddelande, vilket innebär att ingen av dem kan tala om för någon att något precis har ändrats.
Det är ingen liten skillnad i praktiken. Ett kalenderflöde kan uppdateras tyst över natten; studenten som tittade i går går till den gamla salen på morgonen. Att publicera ändringen korrekt och att ingen får veta det är samma utfall för den som står utanför fel dörr.
Ett lärosäte som bara publicerar har alltså löst halva problemet. Den återstående hälften är avisering — en notis till telefonerna hos precis de berörda, och ett e-postmeddelande till dem som föredrar det. Vad som faktiskt når en telefon.
Vilken väg för vilken läsare
| Läsare | Vad de behöver | Väg |
|---|---|---|
| En blivande student eller en besökare | Att se att lärosätet har ett schema och ungefär hur det ser ut | Den publika webbadressen |
| En nuvarande student | Sitt eget schema, på en telefon, med ändringar som når fram | Appen, med webbadressen som reserv |
| En lärare | Sin undervisning vid sidan av sina möten, utan en andra plats att titta på | En kalenderprenumeration |
| Ett institutionskansli | En sal, eller ett program, med en blick | En länk med urvalet i, eller ett salsflöde |
| Någon som står i en korridor | Nästa timme i den här byggnaden | En skyltskärm |
| En extern examinator, en gång | En vecka, nu | En nedladdad fil — den enda plats där en nedladdning är rätt svar |
Tre saker som går fel
En fil skickas i stället för en adress. Någon exporterar en termin och skickar runt den i september. Den är ett fotografi, den ändras aldrig mer, och ingen som har den vet det.
En länk med datum i. Den öppnas på den veckan för evigt. Sätt upp en på en anslagstavla och den är fel från andra veckan på terminen.
Att publicera ett schema som ingen fått veta om. Det vanligaste av de tre, och det minst synliga: schemat är korrekt, webbplatsen är korrekt, och studenterna frågar fortfarande kansliet var deras lektion är — eftersom ingenting någonsin tillkännagav att något av det fanns.
Vill ni se hur det fungerar?
Boka en onlinepresentation på 45 minuter, så går vi igenom den mot ert eget lärosätes schemaläggningsproblem.