Välja
Webbadministrationen och skrivbordsplaneraren
Två sätt att bygga samma schema, över en och samma databas. De flesta institutioner behöver numera bara det första — och om Er IT-policy förbjuder att något installeras är det hela svaret.
Det korta svaret
Ni behöver inte skrivbordsprogrammet.
Webbadministrationen täcker hela arbetscykeln: att läsa och bygga veckan, placera lektioner och få veta vad som står i vägen, flytta och byta, tillgänglighetsblockeringar, bokningar och deras godkännande, kurser och deras planer, program, grupper, lärare, lokaler och studenter, timstegen, läsåret, rapporter, generatorn och de massoperationer som ändrar många lektioner på en gång. Den körs i en webbläsare och kräver ingenting installerat på någons dator.
Vi säger det rakt ut eftersom det för ett växande antal av våra kunder är ett upphandlingskrav snarare än en preferens. En institution vars IT-avdelning inte godkänner skrivbordsprogram, eller vars upphandling föreskriver ett webbaserat system, kan köra Wise Timetable fullt ut.
Varför finns det då ett skrivbordsprogram alls?
För att det kom först, och för att de schemaläggare som använt det i åratal är snabba i det. En schemaläggare som kan tangentbordet i det programmet är ofta snabbare där än någon annanstans, och vi ägnar oss inte åt att ta ifrån någon ett fungerande verktyg som den är duktig på.
Det är också där två generatorinställningar finns som medvetet är per arbetsstation och aldrig publiceras — ankarrelationsregeln och varningsgränserna för grupper och lärare. De tillhör en persons kopia, inte institutionen, vilket är precis varför de inte finns på en delad skärm.
Det det inte längre är, är det enda stället där något kan göras.
Ett schema, en ägare
Det här är den inställning som spelar roll, och det finns bara två värden.
Varje skola är inställd på att administreras antingen från webben eller från skrivbordet. Där skrivbordet äger den läser webbskärmarna schemat och vägrar ändra det, och de säger det med just de orden i stället för att misslyckas tyst. Där webben äger den sparas det Ni sparar.
Skälet är inte försiktighet för sin egen skull. Att publicera från en schemaläggares dokument är en skrivning av hela schemat: skolans tabeller skrivs om utifrån det dokumentet, och allt som skrivits någon annanstans som dokumentet inte känner till skrivs över. Ett system som lät båda sidor skriva fritt skulle förlora någons eftermiddag enligt ett mönster som ingen kunde förutse.
Att flytta en skola från det ena till det andra är något vi gör åt Er, en gång, och det är inte svårt. De flesta nya institutioner börjar på webben och får aldrig frågan.
Om båda används, fyra saker att veta
Er kollega ser Ert arbete inom några sekunder
En lektion som placerats, flyttats eller bytts i webbläsaren når en öppen schemaläggares dokument på cirka tio sekunder och kommer fram som en vanlig kollegas ändring. Det är ingen batch, och det finns inget att trycka på.
En publicering skriver om, och den vinner
När någon publicerar ur en schemaläggares dokument skrivs schemat om från det dokumentet. Det är den enda åtgärd som kan ogöra arbete som utförts någon annanstans, och det är värt att veta vem på Ert kansli som kan utlösa den.
Fem saker överlever en publicering i stället för att gå förlorade
En lärares lösenord, det språk de valt åt sig själva, deras administratörsstatus, de studenter som sparats från webben och varje rumsbokning. Dessa förs över medvetet, eftersom var och en av dem är något som en människa ställt in åt sig själv och inte skulle ha något sätt att veta hade ogjorts.
Några åtgärder når ett öppet dokument senare
Anpassning av omgångsperioder till scheman, att lägga kursscheman i lika tid och en länk till onlinemöte som läggs på en enskild lektion finns i schemat omedelbart, men en schemaläggare som redan har projektet öppet ser dem först nästa gång det öppnas.
Hur man väljer
- En ny institution, eller en som ersätter ett annat system. Börja på webben. Det finns ingen anledning att installera något, och inget som Ni kommer att sakna.
- En befintlig kund med en schemaläggare som föredrar skrivbordet. Behåll båda. Ställ in skolans ägare på den sida som gör största delen av byggandet, och tala om för kansliet vilken det är.
- En IT-policy eller upphandling som förbjuder installerad programvara. Webbadministrationen är ett fullständigt svar, och vi säger det skriftligen under upphandlingen.
- En fakultet där flera personer bygger schemat samtidigt. Webben, för sig själv, är det enklare upplägget — det finns inget dokument att öppna, ingen låsning att vänta på och inget att publicera.
Vad webbadministrationen fortfarande inte gör
Två saker, och ingen av dem är ett skäl att installera något.
En enskild lektion kan inte tas bort för sig. Undervisning tas bort antingen över ett veckointervall, med ett verktyg som räknar vad det är på väg att ändra och frågar först, eller genom att ändra den planrad som lektionen kommer från — vilket oftast var det som menades ändå.
Ett litet antal mycket gamla planrader — 283 av åttiofemtusen hos alla institutioner vi driver — är skrivna i en form som webbskärmen inte komponerar. De visas exakt som de står och lämnas orörda av en sparning. Var och en av dem skrevs för flera år sedan i skrivbordsprogrammet; en skola som aldrig har använt det kan inte skapa någon till.
Vi anger hellre dessa två här än låter Er hitta dem själva i vecka tre.
Vill ni se hur det fungerar?
Boka en onlinepresentation på 45 minuter, så går vi igenom den mot ert eget lärosätes schemaläggningsproblem.