Fastigheter
Undersökningar av lokalutnyttjande
Frekvens, beläggningsgrad och siffran som ingen gillar. En undersökning ger nästan alltid samma resultat, och det är nästan aldrig det som lärosätet väntat sig: salarna är upptagna och platserna är tomma.
Tre tal, och bara ett av dem citeras
Brittisk högre utbildning mäter undervisningslokaler med två kvoter och deras produkt. Frekvens är hur ofta en sal används jämfört med de timmar den är tillgänglig. Beläggningsgrad är hur full den är när den används, mot dess kapacitet. Utnyttjandegrad är de två multiplicerade.
Amerikanska lärosäten mäter samma sak och kallar delarna time utilization och seat eller station utilization. Även de organ som tillhandahåller jämförelser skiljer sig åt: AUDE i Storbritannien, TEFMA i Australien och Nya Zeeland.
Siffran som citeras i en nämndhandling är produkten, och den är den minst användbara av de tre ensam. En utnyttjandegrad på 30 % kan vara en sal som används hela dagen till en tredjedels fyllnad, eller en sal som används en tredjedel av dagen och är packad. Det är motsatta problem med motsatta svar.
De två problemen, åtskilda
| Frekvens | Beläggningsgrad | Vad det betyder | Vad man gör |
|---|---|---|---|
| Hög | Låg | Salarna är ständigt bokade och halvtomma. | Fel salsstorlekar, eller grupper som inte matchas mot kapacitet. Ett schemaläggningsproblem, inte ett byggnadsproblem. |
| Låg | Hög | Salarna är fulla när de används, och lediga stora delar av veckan. | Undervisningen är koncentrerad till mitten av dagen och mitten av veckan. Ett policyproblem. |
| Låg | Låg | Båda. | Oftast en sal som styrs av en institution och i praktiken är osynlig för det centrala schemat. |
| Hög | Hög | Verkligen begränsad. | Det enda fall där en ny byggnad är det ärliga svaret. |
Varför undersökningen oftast är onödig
Den traditionella metoden är en lokalinventering: människor som går runt i byggnaden med ett block i två veckor och räknar huvuden. Den är dyr, den ger ett stickprov på två veckor av ett år på trettio veckor, och den mäter vad som hände snarare än vad som var planerat.
Ett lärosäte som schemalägger centralt har redan frekvenshalvan exakt, för varje sal, för hela året, eftersom schemat ÄR registret över när salar används. Beläggningshalvan behöver förväntade gruppstorlekar, vilka samma system har. Undersökningen blir då en kontroll av data i stället för källan till dem.
Den ärliga reservationen: planerad beläggning är inte närvaro. Om frågan är hur många studenter som faktiskt kom är det en annan mätning — se närvarouppföljning.
Frågan bakom frågan
Utnyttjandesiffror efterfrågas sällan av nyfikenhet. De efterfrågas för att någon har föreslagit en byggnad, eller för att någon ska ta bort en. I det sammanhanget är det användbara resultatet inte en procentsats utan en bild av veckan: vilka timmar som är mättade, vilka som är tomma och vad som skulle behöva flyttas för att lokalbeståndet ska kunna absorbera en förändring.
Det är en schemaläggningsfråga, och den går att besvara före beslutet i stället för efter.
Var detta finns i Wise Timetable
Schemarapporter tar fram lokal- och salsutnyttjande per sal, byggnad, campus och tid på dagen, med frekvens och beläggningsgrad åtskilda, exporterbara till Excel och PDF för nämndhandlingar. Vad siffrorna vanligtvis avslöjar behandlas i förbättra lokalutnyttjandet, och de rapporter som ledningen efterfrågar i schemarapporter för universitetsledningen.
Vill ni se hur det fungerar?
Boka en onlinepresentation på 45 minuter, så går vi igenom den mot ert eget lärosätes schemaläggningsproblem.